Agneta & Telefunken
Namn och värdighet
Jag har en dålig ovana och det är att döpa djur till dåliga namn. Om det skulle finnas ett straff för vårdslöshet och vållande till annans elände i namngivningssammanhang, skulle jag säkert få det. "Namn-slampa" är annars ett passande ord, som inte finns.
När jag skaffade katt första gången år 2004 så dröjde det bara några fjantiga minuter innan jag döpte den till Fisken. Fisk "Fisken" Chardonney. Jag var oerhört nöjd och cashade in en mängd komplimanger från min omgivning. MEN ni ska inte tro att sådana som jag går ostraffade. Jag fick så att säga smaka på min egen lättsinnighet. En dag sprang Fisken bort och jag "matte Marja" var tvungen att gå ut och ropa "Fisken, var är du?" med blicken vänd upp i olika träd, ner i olika buskar och brunnar. Jag skämdes över att ha en katt vid det namnet, men var tvungen att ropa det eftersom jag faktiskt hade katt som lyssnade till det namnet. Jag lärde mig en läxa. Att aldrig aldrig aldrig mer döpa en katt till Fisken. Fisken återfanns hur som helst en vecka senare i en tall. Hon var på smällen. Våldtagen av ett troll i skogen. Ett par månader senare kläckte djuret ut två små som jag genast tog mig friheten att döpa till Göbbels och KMG (Killer Machine Gun, som senare blev Fluffy Duck. Ett förslag från min vän Emma jag tog till mig.) Snart beslagtogs dessa två av mina föräldrar som snabbt gav dem ett par riktiga rejäla finska namn: Sirkka och Mirja, (efter mattanterna i skolan eller? HÖHÖ) Nåja. Kattbarnen räddades och fick således behålla sin värdighet.
Det gick ett par år och jag skaffade ännu en katt som fick arbetsnamnet "Jazzhands". Jag hade mognat lite och förstod för första gången att samhället faktiskt kräver värdiga kattnamn. Efter ordentlig research döptes katten slutligen till Fritte Fritzson efter människan och komikern Fritte Fritzson. Jag försöker nu vårda den här katten med mitt liv. Ger den råkost och "peppar" den med fraser som "Upp till bevis!" och "bättre kan du!" Allt för att den en dag ska leva upp till sitt namn. Värst var det när katten löpte och pinkade prylar. Många blev upprörda över Marcus twittringar som "Fritte Fritzson har pissat ner min väska IGEN!" och undrade om människan måhända hade en kris. Den tiden är tack och lov över, för både männska och djur. Nu är jag mer orolig över den dagen då katten plötsligt dör och jag i sorg och skam blir tvungen att sända dubbla budskap och förvilla omgivningen med fraser som "r.i.p Fritte Fritzson". Den dagen den sorgen. Gudars, vad jag är vårdslös med namn. Jag vet inte om jag vågar skaffa människobarn på grund av detta. Men för säkerhets skull "övar" jag affirmationer framför spegeln varje morgon. "Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara. Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara.Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara…"
Idol-drömmen
Alla när vi väl en dröm om att få sjunga i ett fullsatt Globen.
Skrämsel
WERTHER-EFFEKTEN (tänk med dödsmetall-bokstäver)
Werter-effekten kallas det fenomen som uppstår då man ätit sig tjock och less på kärnfamiljskarameller. Man kan inte längre förlika sig med de läckra reklamfilmerna som gått på teve från 90-talet och fram till idag, och som man spelat in på vhs från 90-talet fram till idag. Ens videobandspelare har slocknat och man har inga tänder kvar eftersom man råkat tugga till på en karamell, istället för att svälja den hel, och sålunda "spräckt käften". Man vill helt enkelt inte längre leva.
LÖSNING (tänk typsnitt Comic sans)
En ny förebild.
Här har jag ritat en ung man som valt grönsaker istället för godis och se så bra han mår. En hyvens hunk.
Jag kallar verket Unge Werthers förfriskningar. En riktig förebild, ungdomar!
Men ropa inte hej! I nästa veckas "Skrämsel" ska vi tala om nackdelarna med grönsaker.
Expert avslöjar: Det kan rentav vara livsfarligt!
Byxorna
Jag stod på balkongen för att ropa på katten när jag upptäckte att mina mjukebyxor hade något att berätta. Här kommer varsågod:
Nazistgräs
Bacon och ägg
Så, nu känns det bättre. Att skriva är som att spy - en nyttigare form av bulimi.
Djurkultur
Jag har fortfarande inte bloggat på riktigt. Som kompensation för detta svek lägger jag in en bild på en igelkott jag själv skapat i akvarell. En present som plåster på såren, är bättre än ingen present som plåster på såren. Som en dålig far skulle ha sagt. 
I konsten är igelkotten en symbol för trygghet. I folktron anses den bringa tur.
Undantag: Udmurter menar att en död igelkott ett tecken på annalkande död. SE UPP!
Suck. "Annalkande död". Den ÄR ju redan död! TACK FÖR INGEN INFORMATION!
Förlåt, folktron, jag menar inget illa med att skrika åt dig. Jag vill bara inte att du ska tala i onödan.
MER OM IGELKOTTEN: Igelkotten är Gotlands landskapsdjur. Död igelkott är Ölands.
Nedan till vänster har vi George från England, som är den enda igelkott i sitt slag som bantat
med atkinsmetoden. Efter att i flera år så att säga "fistat" i sig kolhydrater uppgick hans
omkrets till hela 80 cm. Hans maka Anne, till höger, är dock besviken över makens nya
hälsosamma livsstil. Det bästa med att vara anorektiker och fat admirer på samma gång
är att man inte behöver skämmas för något alls, menar Anne. Win win!
Färgpsykologi
Sen abort?
Avskräckande exempel
Starten
12:51
Jag tänker alls inte kommentera detta plötsliga bloggande.
13:01
Nu bloggar jag och vi låtsas alla, i en stor våt dröm, att jag så gjort under de senaste 5 åren här på Din granne.
13:04
Din granne, är just vad jag är. Vag. Obestämbar. Ovanför eller under. Smal eller runder. Det enda ni kan förvänta Er nu är: att jag minst lika plötsligt kan sluta blogga. Likt jag gjorde i min förra blogg mitt i en julkalenders slutkläm, länk här. Snopet. För snopen är just vad jag är, och kom ihåg det: aldrig, ALDRIG bäst när det väl gäller.
Nu gjorde jag just det jag inte skulle göra. Kommenterade mitt plötsliga bloggande. Du ser, jag lever redan upp till dina fördomar om mig, som jag själv skapat.
