Namn och värdighet

Jag har en dålig ovana och det är att döpa djur till dåliga namn. Om det skulle finnas ett straff för vårdslöshet och vållande till annans elände i namngivningssammanhang, skulle jag säkert få det. "Namn-slampa" är annars ett passande ord, som inte finns.

 

När jag skaffade katt första gången år 2004 så dröjde det bara några fjantiga minuter innan jag döpte den till Fisken. Fisk "Fisken" Chardonney. Jag var oerhört nöjd och cashade in en mängd komplimanger från min omgivning. MEN ni ska inte tro att sådana som jag går ostraffade. Jag fick så att säga smaka på min egen lättsinnighet. En dag sprang Fisken bort och jag "matte Marja" var tvungen att gå ut och ropa "Fisken, var är du?" med blicken vänd upp i olika träd, ner i olika buskar och brunnar. Jag skämdes över att ha en katt vid det namnet, men var tvungen att ropa det eftersom jag faktiskt hade katt som lyssnade till det namnet. Jag lärde mig en läxa. Att aldrig aldrig aldrig mer döpa en katt till Fisken. Fisken återfanns hur som helst en vecka senare i en tall. Hon var på smällen. Våldtagen av ett troll i skogen. Ett par månader senare kläckte djuret ut två små som jag genast tog mig friheten att döpa till Göbbels och KMG (Killer Machine Gun, som senare blev Fluffy Duck. Ett förslag från min vän Emma jag tog till mig.) Snart beslagtogs dessa två av mina föräldrar som snabbt gav dem ett par riktiga rejäla finska namn: Sirkka och Mirja, (efter mattanterna i skolan eller? HÖHÖ) Nåja. Kattbarnen räddades och fick således behålla sin värdighet.

 

Fisken lever än idag och lyssnar till sitt namn.

Det gick ett par år och jag skaffade ännu en katt som fick arbetsnamnet "Jazzhands". Jag hade mognat lite och förstod för första gången att samhället faktiskt kräver värdiga kattnamn. Efter ordentlig research döptes katten slutligen till Fritte Fritzson efter människan och komikern Fritte Fritzson. Jag försöker nu vårda den här katten med mitt liv. Ger den råkost och "peppar" den med fraser som "Upp till bevis!" och "bättre kan du!" Allt för att den en dag ska leva upp till sitt namn. Värst var det när katten löpte och pinkade prylar. Många blev upprörda över Marcus twittringar som "Fritte Fritzson har pissat ner min väska IGEN!" och undrade om människan måhända hade en kris. Den tiden är tack och lov över, för både männska och djur. Nu är jag mer orolig över den dagen då katten plötsligt dör och jag i sorg och skam blir tvungen att sända dubbla budskap och förvilla omgivningen med fraser som "r.i.p Fritte Fritzson". Den dagen den sorgen. Gudars, vad jag är vårdslös med namn. Jag vet inte om jag vågar skaffa människobarn på grund av detta. Men för säkerhets skull "övar" jag affirmationer framför spegeln varje morgon. "Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara. Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara.Fint ska det vara. Vilma, Hugo och Sara…"

 

Fint ska det vara. Fritte Fritzson i sitt esse. Bild: Evelyn Mok

Kommentarer
Postat av: Marcus Johansson

Att Fisken "lyssnar till sitt namn" är väl ändå en överdrift?

Fast det beror kanske på vem som säger det.

2011-09-26 @ 14:43:33
URL: http://intekaypollack.blogspot.com
Postat av: Matilda

Haha, jag älskar fortfarande Fisken-namnet. Och jag kommer ihåg när hon sprang bort, och du letade, och ropade. Och stackarn var på smällen.



Skulle jag ha en katt, skulle jag lätt döpa den efter dig. Eller ja, efter FISKEN. :) Bästa namnet ever!

2011-10-22 @ 23:08:20
URL: http://www.matildasalmen.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0